Godkväll, gott folk!

Jag har idag sett över halva första säsongen av serien "Heroes", jag hade inga jätteförväntningar för övernaturliga grejer faller mig sällan i smaken. Jag är dock positivt överraskad, jag tycker att de binder ihop karaktärerna på ett snyggt sätt, det är lite larvigt ibland men ändå alltid underhållande. I like it. Har dock hört att man inte ska kolla på 2:an eftersom den suger, men vi får la se hur jag känner när jag är klar med säsong 1. Ja, precis, jag har stört mycket tid och känner redan nu hur jag håller på att bli förslappad, det är nog något jag bör passa mig för faktiskt. Men å andra sidan har jag gjort en hel del sen jag blev sjukskriven så nån slappdag här och där kan väl omöjligt skada, eller??

Jag har fått ganska tydliga instruktioner av min läkare hur jag bör behandla min tumme. Han förklarade med en ytterst pedagogisk röst att vid såna här olyckor blir nerver väldigt överkänsliga och hjärnan skyddar området omedvetet vilket givetvis är bra. Men låter man detta fortgå så kan det fastna och bli allt svårare att bryta så han sa till mig att börja redan nu. Jag ska tvätta den och "beröra" den som han så fint uttryckte. Problemet är att min tumme känns fortfarande som en stum klump som vägrar lyda min hjärna och därför känns den inte riktigt som en del av min kropp, därav blir det otroligt creepy att röra den. Jag har precis vant mig vid att titta på den utan att bli sådär vidrigt äcklad av min egen kropp. Hursom, efter duschen idag stod jag i badrummet i ungefär 10 min och försökte förmå mig själv att tvätta den. Whimpig som man är lät jag min mor hjälpa mig med detta då hon kom hem, jag kunde inte av någon anledning. Men jag hoppas att det kommer.

Jag har på tok för många ggr hört att jag ska läsa The Animal Farm av George Orwell. Nu när jag har äckligt mycket tid kändes det som att nu är det banne mig dags, jag började med den imorse och tänkte avsluta den ikväll, den är ju galet kort. Grisarna har iaf tagit över farmen och styr numer med järnhand, demokratin är som bortblåst och det ska faktiskt bli intressant hur denna story slutar. Lite larvig är den nog men jag tror att det finns ett bra budskap i den som jag lär förstå till fullo då den är till ända. Det är kul med annorlunda böcker må jag säga!

Jag har inte läst skrifterna idag, ska göra det nu tänkte jag, så därför får ni inga tips/comments på den fronten. Jag tror ni överlever dock.

Ta hand om er och gott nytt år!

Mvh, "Svenne"

Hej och god fortsättning på er!

Imorgon åker gipset av, I can't wait måste jag säga, det kliar nåt så fruktansvärt :). Men jag antar att sådant hör till så det är nog bara att bita ihop. Jag var iaf på läkarundersökning i veckan, vet inte om jag skrev det senast men de kunde iaf konstatera att det är infektionsfritt så vi är på rätt väg om man säger så.

I år hade vi en borta-jul, dvs de flesta med respektive firade med deras familjer, undantaget var R&M. Så i år var vi "bara" 19 st tror jag, detta har ju både för- och nackdelar, det blev ju onekligen en lugnare julafton vilket är skönt men å andra sidan vill iaf jag ha hela min familj kring mig på jul. Det var hursom ytterst lyckat i år och jag är mycket nöjd. Trevligt sällskap, god mat, tankfulla klappar, mer kan man ju inte önska sig på julafton. Min familj är grym, bara så ni vet det. Jag älskar dem, var och en.

Det har inte blivit sådär väldans mycket läsande nu under julen men jag har alltid hållt mig till minimum iaf, dvs minst 1 kap i Mormons bok. Nu när allt lugnar ner sig lite har jag tänkt att börja läsa "Jesus Kristus" av Talmage igen, hann bara några kapitel senast och de var ju otroligt intressanta så jag vill gärna fortsätta.

I mormons bok ligger jag i Helamans bok och har precis kommit till lamaniten Samuels predikningar, ser fram emot att läsa dessa idag.

I 70 dagar (räknat med idag) har jag hållt mina böner varje dag, läst minst ett kap i MB och undvikit vissa saker som jag vet inte är bra för mig. Det är med andra ord primär-nivå, hur basic som helst men jag kan säga att det gör sån galet stor skillnad i ens liv när man inte slarvar med dessa saker. Det tar ungefär en halvtimme i tid, dvs ingenting och det ger så mycket mer. Jag lovar er :). Det är fantastiskt hur detta har påverkat mig på ett positivt sätt, jag känner det och folk säger det till mig, jag är förändrad och det är hur coolt som helst.

Ha en nu en awesome sabbatsdag och se till att lära er nåt nytt i kyrkan :).

/"Svenne"

God morgon gott folk!

Det är helt otroligt att jag har några få trogna läsare trots att jag är kass på att uppdatera, galet skoj!

Nu har jag varit hemma 2 eller 3 nätter från sjukhuset och nu inatt så sov jag hela natten faktiskt, så himla gött att vara utvilad. För er som inte har hört har jag alltså klämt av min tumme, så nu är det högläge på en gipsad vänsterhand som gäller. Jag vill ogärna gå in på detaljer då de äcklar mig rätt brutalt men jag kan ju säga att jag är glad att tummen ens sitter kvar på handen. Alltid nåt liksom :). Hur den kommer fungera i framtiden är något ovisst för både läkaren och mig but I got a good feeling about this. Jag tror det kommer läka så bra det kan och tom lite bättre med himmelsk hjälp.

När jag bestämde mig för att åka på mission sa min biskop att jag kommer bli rätt hårt prövad både i tro och på andra sätt, jag har en misstanke om att detta kan ha nåt med  det att göra. Men i just den aspekten kan jag ju säga att där gick lilla belsibub bet, nu har jag ju 80% betalt för att sitta hemma och läsa skrifterna, suck on that! :)

Det har tagit ett år att skriva detta inlägg men jag vill avsluta med att tacka vänner som hört av sig men framför allt min familj som aldrig slutar ställa upp, they are awesome. Inget snack om saken, världsbäst är ni. Tack så mkt:)

Må väl! /Svenne 

Halloj, gott folk!

Jag slutade 03:50 imorse, sen sov jag i ca 5 tim innan jag, Emmis och Ella begav oss till nationalhistoriska riksmuseet. Jag kan ju avslöja att det var inte igår jag var där senast, dock var det sig likt. Tjejerna hade full koll, Ella hittade som handen i fickan på själva museet och lite sådär otippat så hittade Emmis från tunnelbanan. Nåväl, vi såg en film på Cosmonova som handlade om livet under vattenytan, jag hade förväntat mig lite mer action men jag måste säga att producenterna och kringliggande gjorde sitt yttersta för att göra det mer spännande än vad det var. Det är inte ofta man hör jaktmusik då sjöstjärnor jagar mat exempelvis. Det blir nog en film med lite mer action nästa gång, men denna var ytterst lärorik må jag säga och mitt sällskap verkade gilla den och det var ju trots allt det denna dag handlade om. 

Sen gled vi runt på museet en timme eller två, kändes lagom!

Det är sällan jag umgås med folk i familjen på tu man hand, eller i mindre grupper likt idag, det borde ske oftare känner jag, man lär känna varandra på ett sätt som sällan kommer fram annars. Det är helt enkelt något att jobba på.

Nu ligger jag på kap 55 (tror jag) i Almas bok. Moroni är ju otroligt imponerande måste jag säga. Jag gillar att läsa dessa kapitel då det är en väldigt berättande form, det blir nästan som en intressant saga som man givetvis kan dra lärdomar av. Nåväl, Almas bok har aldrig gått så fort som denna gång, den brukar ju vara tokseg. Men nu har jag varit inne i det så nu har det bara varit att köra på, inte det minsta tungt utan bara intressant.

Mor gav mig ansvaret för potatisen på julbordet, hon kommer nog ångra att hon inte specificerat det hela något mer. Vi får se vad hon säger när hon får pepparchips till sin sill :). Eller pommes, klyftpotatis eller något annat roligt.

Nu har jag inte mycket mer att skriva. Le och var glad, livet är awesome:)!

Må väl!

/Svenne

Godkväll, gott folk!

Då var man tillbaka i Öret för att packa ner sitt liv i lådor och ta dem med sig till Stockholm, flytta på riktigt. Det är i lägen som dessa man är tacksam för att man inte har överdrivet mycket grejer, blir ju trött bara av tanken på att packa. Men å andra sidan är det bara att köra, saker brukar lösa sig då :).

Jag läste idag Alma 26 bl.a och kunde inte låta bli att le. Jag har alltid gillat Ammon, han är en intressant person och ett bra exempel på många sätt. I detta kapitel så kändes det som att man lärde känna honom på ett sätt som jag totalt missat, han verkar helt hypad och salig. Jag misstänker att han kände liknande i det jag kände för några veckor sedan; upplyst, tacksam, galet glad, på gång liksom!  Life's good helt enkelt:). Jag satt och småskrattade för mig själv iaf, han använder otroligt starka ord och jag kunde känna hans vittnesbörd genom sidorna likt ett slag i ansiktet. Galet häftigt.

Om man nu har svårt med evangeliet på någon punkt så kan man ju iaf inte förneka att den glädjen som han beskriver är något vi alla människor bör eftersträva. Alla vill ju vara glada, troende eller ej. Jag kan säga att jag är totalt övertygad om att vägen till att vara glad börjar med att glömma sig själv och se sig om efter våra medmänniskors behov. Kan vi komma så långt att vi prioriterar andra framför oss själva så börjar resten rulla på ganska bra. Det är toksvårt, men de gånger jag testat detta har jag känt mig lycklig och piggare än vanligtvis. Man mår så mkt bättre, logiskt eller ej, men så är det. Ge det ett försök.

Nu vet jag inte om jag har så mkt vettigt att skriva så därför tänker jag lägga ned för kvällen. Jag önskar er en god natt och en givande morgondag!

Mvh, "Svenne"