Hej, gott folk!

Det hände något helt galet häromdagen, något som gav mig en funderare och fick mig att tänka till något. Dock känns det som att om man vill ha en totalt klar bild över detta så behöver man backa till dagen då min älskade brorson Levi dog. Den dagen var by far den värsta i mitt liv, men det som var intressant var när saker och ting började hetta till och man behövde någon som agerade och försökte rädda situationen så fick jag panik och drog därifrån. Jag flydde till kompisar, kunde inte vara hemma, kunde inte stå ut med att se hans livlösa lilla kropp. Detta kan ju trots allt tyckas vara rätt förståeligt, men ändock har detta stannat kvar i mitt huvud. Jag trodde inte att jag var sådan, jag trodde inte att det var jag som skulle svika och bryta ihop när det väl krisar. Men tydligen så är jag sådan, och det har stört mig under dessa år. Hur ändrar man på något sådant, hur lyckas man lära sig att kontrollera sig själv och sina handlingar när det är sådan press? Det är ju inte direkt så att man utsätts för sådan slags stress varje dag, så hur tränar man upp det?

Men så tillbaka till häromdagen: Min mor föll riktigt illa, och det kunde verkligen ha slutat precis hur som helst. Nu kom hon otroligt lindrigt undan vilket jag är oerhört tacksam för! Det var bara jag hemma och jag satt och läste i vardagsrummet då jag såg att hon föll ned från bänken i köket efter att ha satt upp en gardin. Jag hörde henne skrika till när hon föll och jag sprang dit direkt och såg henne på golvet, hon gjorde konstiga ljud ifrån sig vilket var för att hon tappat luften då hon landat på sina revben. Hon slog till och med i huvudet något så jag var riktigt orolig, trodde nästan att hon skulle försvinna framför min ögon. Detta kanske var en överreaktion men det var så jag kände. Hon låg och grät och skrek på golvet, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra men jag försökte bara lugna ner henne och m.m. 

Nu löste ju sig allt till det bättre. Jag kan inte säga att jag skötte mig optimalt, men denna gång drog jag inte iaf. Det var väldigt obehagligt att se henne så och hade någon annan varit där hade jag kanske försökt söka mig åt annat håll men nu hängde det på mig och jag presterade faktiskt.

Så nu är jag ju lite undrande, är jag en wimp eller inte? 1-1, får la se vad som händer nästa gång :P.

Nåväl, jag skippade institutet idag. Knappast godkänt men jag var totalt slut efter skottande och dessutom så hade jag läst lektionen och tänkte att det får räcka för idag. I mormons bok ligger jag kring Alma 20, det har precis börjat berättas om Ammon då han stod upp emot lamaniterna som försökte skingra kungens hjordar. Det är så kul att läsa historier som man hört sen barnsben, man lägger alltid märke till någon ny detalj eller så, i like it :).

Jag känner fortfarande denna hype att varje ledig sekund vill jag läsa skrifterna, det är otroligt roligt och givande. Det var längesen jag kände mig såhär glad och pigg, det finns en kraft i dessa böcker, det går ej att förneka.

Nu ska här sovas då det finns en morgondag som väntar. Hoppas att den blir bra för er, den kommer nämligen bli grym för min del!

Heppårre!

/"Svenne"

Godkväll!

Den gångna helgen har spenderats i Stockholm med goda vänner och min underbara familj och det har varit helt fantastiskt roligt må jag säga, det var ett tag sen jag träffade flertalet av dem och det är ju alltid trevligt att se att folk frodas och mår bra trots att man inte har möjlighet att kolla upp dem varje dag. Kul var det iaf!

Jag har precis slösat två timmar av mitt liv genom att sitta och titta på fotbollsgalan, det var inte underhållande eller givande på något sätt, jag borde ha stängt av men lät av någon mystisk anledning bli. Det enda positiva som jag kan ta med mig var att Ibra fick de priser han förtjänade. Tid som är bortkastad är ju i princip omöjlig att få tillbaka men man kan ju lindra det dåliga samvetet något genom att spendera de nästkommande två timmarna på ett något mer produktivt sätt. Eftersom det är lite sent för en löprunda i våldtäkts-Örebro får det bli lite träning inomhus och sedan avsluta med en dusch och lite skriftstudier. Jag har precis kommit till Almas bok och jag måste bara säga att Mosiahs bok har öppnat mina ögon ytterligare. Jag har aldrig riktigt brytt mig om att lära mig vilka som kom varifrån osv men nu känns det som att jag hänger med till 100% för första gången och då är det ju hela bra mycket mer intressant än när man bara ska plöja igenom från pärm till pärm.

Jag är även ganska seriös med institutet detta år, går på de lektioner jag kan och läser alla kapitel och så, det är också galet intressant! Så mycket mer värt än att bara gå dit och vara med på lektionerna, kan ju vara knivigt att hinna läsa allt men jag kan bara säga att det ger ungefär 10 ggr mer då man hinner med det. Läroboken ger en helhet och en inblick i detaljer som iaf jag inte hade minsta koll på, man lär sig nåt så sjukt =). 

Det sägs att ju mer man lär sig ju mer vill man lära sig och det är verkligen så. Jag är inne i en period då jag inte kan få nog, det är inte en överdrift, det känns som att jag suger åt mig precis allt och då jag får en stund över så ägnar jag den gärna åt att läsa ännu mer. Det finns en storhet i detta evangelium som jag inte ens är i närheten av att förstå, men det vore ren idioti om jag inte gav det ett helhjärtat försök att upptäcka den. It's awesome!

Om det nu är någon som läser/bryr sig så kan jag ju bara meddela att jag har sagt upp både jobb och lägenhet här i Örebro, I'm going back to Stockholm! Det blir bra det med.

Må väl! 

Hejsan!

Jag finner det smått fantastiskt, nej vänta, let me rephrase that; jag finner det GALET fantastiskt vad livet om och om igen förvånar en på olika sätt. Så fort man ger lite och har hjärtat på rätt ställe så får man så ofantligt mycket tillbaka. Det känns som att det ena smöriga inlägget kommer efter det andra och jag vet att det inte tillhör normaliteten att jag använder mig av klyschiga meningar eller försöker på något sätt försköna den värld vi lever i. Jag kan dock idag med ett ärligt hjärta vittna för er att det ÄR en fantastisk värld vi lever i. (Det bör också nämnas att jag kom fram till denna slutsats i Örebro, förstå då hur mycket mer världen har att erbjuda utanför Örebros gränser?:))

Nåväl, det ska inte gömmas under stolen att jag är och alltid kommer vara en s.k mormon. Denna blogg kommer även handla om detta, de studier jag gör i skriften kommer ibland att kommenteras här och det jag känner för kyrkan kommer förmodligen ganska ofta att nämnas här. Just idag sväller mitt bröst av stolthet just för mitt medlemskap, jag är SÅ glad att jag valt att komma tillbaka till kyrkan. Jag har studerat institutets litteratur som en tok denna helg och jag känner mig ändå inte mätt, jag älskar det här evangeliet och det är helt fantastiskt vad man lär sig när man väl satt igång. Det skänker en frid som är obeskrivlig, det är helt underbart! Det är sjukt längesen jag var såhär glad, men idag är jag det och det vore ren idioti att förneka Herrens hand i denna fråga.

Hoppas ni haft en grym sabbatsdag!

Må väl, 

Svenne

Är det inte en underbar känsla då man känner att saker och ting har börjat vända sig till just din fördel? När det känns som att man utvecklas för var dag som går? När man börjar få tillbaka den där känslan av osårbarhet och överlägsenhet, när man är på väg upp till toppen igen? Jag tycker det iaf:). Jag älskar den tom. Sällan man är osårbar förvisso, men det kan ju vara kul att drömma ibland...

Jag är galet glad idag, det går ej att förneka och varför skulle jag ens försöka förneka detta underbara faktum? Den senaste tiden har minst sagt varit omskakande på de flesta fronter och jag har upplevt och känt saker jag aldrig tidigare varit med om. Dock syns ljuset i tunneln och jag känner redan nu med en lång väg kvar att jag är en större människa på flera sätt. Det var verkligen längesen jag kände såhär, men det är så coolt när man kan se och peka på konkreta exempel på hur saker och ting leder till insikter och förståelse. Man kan inte göra annat än att le :), livet är bra fantastiskt ibland!

Take care, gott folk!

Heppårre, "Svenne"