Hej, gott folk!

Det hände något helt galet häromdagen, något som gav mig en funderare och fick mig att tänka till något. Dock känns det som att om man vill ha en totalt klar bild över detta så behöver man backa till dagen då min älskade brorson Levi dog. Den dagen var by far den värsta i mitt liv, men det som var intressant var när saker och ting började hetta till och man behövde någon som agerade och försökte rädda situationen så fick jag panik och drog därifrån. Jag flydde till kompisar, kunde inte vara hemma, kunde inte stå ut med att se hans livlösa lilla kropp. Detta kan ju trots allt tyckas vara rätt förståeligt, men ändock har detta stannat kvar i mitt huvud. Jag trodde inte att jag var sådan, jag trodde inte att det var jag som skulle svika och bryta ihop när det väl krisar. Men tydligen så är jag sådan, och det har stört mig under dessa år. Hur ändrar man på något sådant, hur lyckas man lära sig att kontrollera sig själv och sina handlingar när det är sådan press? Det är ju inte direkt så att man utsätts för sådan slags stress varje dag, så hur tränar man upp det?

Men så tillbaka till häromdagen: Min mor föll riktigt illa, och det kunde verkligen ha slutat precis hur som helst. Nu kom hon otroligt lindrigt undan vilket jag är oerhört tacksam för! Det var bara jag hemma och jag satt och läste i vardagsrummet då jag såg att hon föll ned från bänken i köket efter att ha satt upp en gardin. Jag hörde henne skrika till när hon föll och jag sprang dit direkt och såg henne på golvet, hon gjorde konstiga ljud ifrån sig vilket var för att hon tappat luften då hon landat på sina revben. Hon slog till och med i huvudet något så jag var riktigt orolig, trodde nästan att hon skulle försvinna framför min ögon. Detta kanske var en överreaktion men det var så jag kände. Hon låg och grät och skrek på golvet, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra men jag försökte bara lugna ner henne och m.m. 

Nu löste ju sig allt till det bättre. Jag kan inte säga att jag skötte mig optimalt, men denna gång drog jag inte iaf. Det var väldigt obehagligt att se henne så och hade någon annan varit där hade jag kanske försökt söka mig åt annat håll men nu hängde det på mig och jag presterade faktiskt.

Så nu är jag ju lite undrande, är jag en wimp eller inte? 1-1, får la se vad som händer nästa gång :P.

Nåväl, jag skippade institutet idag. Knappast godkänt men jag var totalt slut efter skottande och dessutom så hade jag läst lektionen och tänkte att det får räcka för idag. I mormons bok ligger jag kring Alma 20, det har precis börjat berättas om Ammon då han stod upp emot lamaniterna som försökte skingra kungens hjordar. Det är så kul att läsa historier som man hört sen barnsben, man lägger alltid märke till någon ny detalj eller så, i like it :).

Jag känner fortfarande denna hype att varje ledig sekund vill jag läsa skrifterna, det är otroligt roligt och givande. Det var längesen jag kände mig såhär glad och pigg, det finns en kraft i dessa böcker, det går ej att förneka.

Nu ska här sovas då det finns en morgondag som väntar. Hoppas att den blir bra för er, den kommer nämligen bli grym för min del!

Heppårre!

/"Svenne"