Goddag, gott folk!

Den gångna veckan har spenderats i Enköping på "Fokus" som de så fint kallar det. Fokus är alltså en aktivitet för ungdomar mellan 18-30 år som hålls varje år. Det är till för medlemmar i kyrkan men självklart är alla välkomna, vi är inte den som är den! Denna aktivitet brukar sträcka sig över 3-4 dagar, man träffas, softar, idrottar, dansar och umgås helt enkelt. De brukar även ha föreläsningar av olika slag så det är tom möjligt att lära sig något på dessa conventions. Fantastiskt eller vad?

I år var det ganska få människor som var anmälda men jag måste säga att det blev bra ändå. Alltid kul att träffa folk som man inte ser varje dag och catch up så att säga. Dock sög det sönder att jag inte kunde idrotta, jag börjar störa mig på min trasiga tumme nu, spec när alla som träffar en frågar hur det gick till osv. Vet inte hur många ggr jag dragit denna story och jag försöker korta ner den varje gång, men då kommer ju bara följdfrågor istället. Det är väl ett pris man får betala för sin klantighet antar jag :).

Jag blev ju sjukskriven till den 1 mars och jag ansåg det redan vid sjukhussängen låta som en otroligt lång sjukskrivning för en tummes skull. Därför avfärdade jag detta något och tänkte att inom en månad är jag lätt tillbaka, det är bara att köra liksom. Chockerande nog hade läkaren något bättre koll än vad jag hade och därför sitter jag här med snart en månad gången och fortfarande en otroligt obrukbar tumme. Och det suger faktiskt. Dock har ju detta faktum halvt tvingat mig till insikt om att detta kommer ta tid och att det finns absolut ingenting jag kan göra åt saken. Maktlöshet är en känsla jag inte uppskattar, tålamod är en dygd jag inte besitter...låter detta som en bra kombination?

Missförstå mig inte, jag vill inte sitta här och gnälla och beklaga mig. Men dock är jag av tron att saker och ting sker av en anledning, och ja, antagligen ska jag utöva just de saker jag är kass på. Men det känns inte som att detta räcker, det känns som att jag har fått hur mkt tid som helst och ska utnyttja den på något sätt, göra nån skillnad nånstans eller vad som helst. Är ju inte meningen att man bara ska chilla i 2 månader, eller? Jag börjar iaf gå på väggarna snart och om jag inte kommer till insikt snart om vad det är meningen att jag ska göra under denna tid kommer jag pretty much flippa ur :). 

På en av de föreläsningar som var på fokus var det en psykolog som talade till oss, hon talade om ett nytt forskningsområde inom psykiatrin och det kallades för positiv psykiatri. Där talade man bl.a om att människor mår bra av att ha en tro, den behöver inte vara gudomlig men man mår tydligen bättre av att känna att livet och de handlingar man utför har en mening och en betydelse. Tro är ett fantastiskt intressant ämne i mina ögon. Det går lite emot människans natur att tro på saker, man vill så mycket hellre veta, få saker och ting bevisat på ett konkret sätt. Ofta då jag talar med otroende om just kyrkliga saker försöker jag lägga det på en nivå där jag inte låter som en fanatisk, hjärntvättad och manipulerad person. Hade jag uttryckt för hur jag känner gentemot kyrkan hade med säkerhet vissa uppfattat mig som sådan och det kan jag förstå. Jag har inga bevis någonstans förutom det jag känt och upplevt och det kan ju alltid bestridas i ögon bortsett från mina egna. Tror man inte så är det svårt att förstå. Men grejen är att utan tro kommer man hellre aldrig förstå, för det är du som måste ta första steget för att få nån form av bekräftelse. Det är precis som med allting annat egentligen, man måste våga gå utanför sin bekvämlighetszon och göra något som känns onaturligt för att kunna utvecklas. Det är precis så det är med det här, precis likadant. Min uppmaning till er att läsa vad det står i skrifterna och testa det, gör det med ett öppet sinne och en vilja till att få svar. Då kommer ni få det, I can assure you. Läs i Moronis bok (ligger i mormons bok) kap 10 vers 4. Ge det ett försök.

För ungefär 4 år sedan bad jag om den förändring i hjärtat som kung Benjamin talar om, nu har jag fått svar och det är hur awesome som helst.

Ha en grymt bra dag, gott folk!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, gott folk!   Min syster Pilsch (ja, hon kallas så) tjatar på mig att jag ska börja skriva igen. Varför vet jag inte riktigt, det känns som att omvärlden överlevde rätt bra utan min blogg under den evighet som jag inte skrivit på men å andra ...

Sommaren är verkligen här och det känns helt sjukt underbart. Det var nästan så att jag tyckte synd om er som låg och sov/var ute och söp och därför inte fick uppleva den sinnessjukt trevliga sommarnatten som var nu inatt då jag jobbade. Helt fantast...

Halloj!   Det var rätt så längesen jag uppdaterade denna blogg men det får ni helt enkelt stå ut med, ibland känner jag inte för att skriva :). Min syster däremot skriver som en tok, känns som att det är menlöst att ens försöka ta upp kampen med ...

Goddag gott folk!   Vill inleda med att tacka You ate my dog för igår kväll, ni är så himla bra så det är larvigt! Ägde sönder gjorde ni :).    Jag har nu rensat ut allt möjligt från mitt rum, inte så att jag stör mig när det är stökigt men d...

Godkväll, gott folk!   Igår var jag hos läkaren och idag då hon ringde mig fick jag reda på att jag måste ha förband i typ 3 veckor till. Suck säger jag bara, jag är lite småtrött på att vara invalid, det är rätt enformigt efter ett tag. Det har ...