Goddag, gott folk!

Min far fick i julklapp en kassettbandsconverter av min mor och eftersom jag inte har överdrivet många fasta tider/vecka nu föll lotten på mig att föra över alla gamla band till mp3-format och slutligen bränna ut dem på cd. Det är lite kul måste jag säga, jag är inte med på banden då jag är tillhör den yngre delen av skaran, vi blev videobands-barnen istället. Men det är otroligt roligt faktiskt måste jag säga att höra mina föräldrar och även mina äldre syskon då de var små. Hur ofta hör man i dagens läge t.ex, Annika och Carina dra varsitt solo? Eller tom Magnus? Det var betydligt vanligare för ca 25 år sen kan jag avslöja.

Jag vill också i samband med detta passa på att uttrycka min enorma tacksamhet för att vi flyttade från Jönköping i tid innan den renodlade småländskan hann sätta sig ordentligt :). Inget ont om Småland, I like it a lot, men jag håller på att garva ihjäl mig då jag hör de prata. Det låter inte helt ok kort sagt :).

Det är intressant att denna lilla uppgift dök upp just nu då jag funderat en hel del på relationer och dess värden. Jag har även funderat på just arv och ursprung och hur enkelt det faktiskt är att glömma bort dessa saker och att låta bli att uppskatta dem. Jag kan väldigt lite om mina far-och morföräldrars liv, vad de har gått igenom, hur deras förhållanden har varit, yrken, familj, intressen osv. Jag vet ytterst lite. På senare tid har jag även insett att det är nästan likadant med mina föräldrar, kanske inte på samma nivå men förhållandevis vet jag ytterst lite om deras barndom och ungdom. Det finns ju givetvis en massa historier som jag har hört flera ggr om, men det känns inte som att man har utvecklat dessa historier till max. Detsamma gäller med äldre syskon och deras åtaganden i livet. Detaljer och nyanser är ju trots allt a och o om man vill lära känna en människa fullt ut.

Jag tror att vi är bra mycket sämre på detta än vad människor var för några hundra år sen. Jag finner även logiskt stöd för detta då fakta och information är bra mycket mer tillgängligt än vad det var då. Våra föräldrars historier kanske inte är de mest häftiga och mest otroliga som vi har tillgång till, kanske är vi inte heller lika vana vid idag att bara sitta och berätta historier för varandra, det är nog vanligare att man läser sådant på nätet och i böcker. Jag tror även att vi är mer vana vid att inte behöva info och fakta direkt i huvudet utan istället kollar upp det när man behöver det och sen lätt glömmer. Jag vet inte, men det är vad jag tror.

Jag tror att det är dags att, iaf för min del, lära känna folk i min omgivning på riktigt. Det känns som att livet kan bli mer berikande på så sätt. Dagbok och olika loggar ska också skärpas till.

Nu är det handbollstittande som gäller. Jag är en redig periodare när det gäller handboll, då det inte är stora turneringar så är det hur ointressant som helst. Men VM är freaking awesome :). Hur kul som helst!

Må väl!

/"Svenne"