Jag börjar med att infoga lite sköna bilder på min tumme, läkningen is in progress :).     

Jag kan ju även tillägga att jag har aldrig lagt in en bild förut så detta inlägg lär väl se ut som stryk rent layout-mässigt. Jag tror dock att vi överlever denna prövning.

Nyårsaftonen som var nu i veckan var helt fantastisk, jag delade den med mycket goda vänner och kvällen utvecklades till en otroligt stärkande och rolig upplevelse. Det var verkligen helt otippat, jag firar inte nyår för att stärka mitt vittnesbörd men i rätt sällskap så var det faktiskt så kvällen slutade. Helt fantastiskt. Jag var dessutom galet tacksam att INTE vakna bakfull med resten av Sverige på lördagsmorgonen :).

På Stockholm stavs senaste stavskonferens så höll president Nyman ett helt fantastiskt tal på lördagskvällen. Det var många bra tal men detta stack av någon anledning ut. Det var längesen ett tal talade så starkt till mig, jag var rörd nonstop och anden var så påtaglig så det var nästan larvigt. Denna känsla jag hade då kommer följa med mig länge, det har den redan gjort men häromdagen försökte jag tänka ut vad det var han faktiskt talade om. Det stod ganska stilla i mitt huvud vilket förvånade mig. Jag tog givetvis till anteckningarna från det mötet och jag hade endast skrivit ned en mening till detta tal. "Evangeliet handlar om att älska och ge så mycket man kan, hela tiden, få andra att växa." 2 tankar kring detta: 1, denna meningen är så sann! Man kan hela tiden lära sig nya saker om evangeliet, man kan fördjupa sig i principer och hela tiden utveckla och utvidga sin kunskap och detta är något fantastiskt. Dock är evangeliet otroligt enkelt och primärt i grunden, denna mening sammanfattar enligt mig hela evangeliet och vad det går ut på. Det är genom denna enkla mening vi kan få lycka i våra liv, det behöver inte vara svårare än så.

2, detta tal hade en otrolig inverkan på mig men ändå skrev jag bara ned en mening? Kunskap och logik i all ära, jag diggar det skarpt men jag tror att vi inte riktigt alltid vågar lita på känslor lika starkt som vi gör på logik. Vilket är förståeligt, man ska inte agera på varenda impuls som man känner och tänker. Dock tror jag att det är viktigt att värdera magkänsla och känslor över huvud taget. Jag ska börja läsa en bok som jag har hört är bra, Känslans intelligens heter den (tror författaren heter Coleman om jag inte missminner mig). Jag har egentligen ingen aning, känns som att jag flummar på bra nu, men jag tror att det finns en otroligt stark kraft i just känslor. Jag tror att om vi lär oss att kontrollera våra känslor fullt ut så är de en otrolig tillgång och en källa där vi kan hämta precis vad vi behöver för att klara av att leva ett lyckligt och givande liv. Jag tror att det kan vara sjukt mäktigt, jag tror verkligen det. Eller så är det inget märkvärdigt, vad vet jag. Dock värt att ta reda på :).

En avslutande tanke (som jag vet att jag nämnt förut i talarstolen men som jag anser vara värd att upprepa): När Gud skapade världen såg han tillbaka på sin skapelse och sa att "det var gott". Det är exakt det ordet som används, han skapade en hel värld och säger att ja, det här är gott. Han använder inte ord som "fantastiskt" eller "otroligt" (vilket jag kan tycka hade varit befogat om man tänker på vad denna värld innehåller. Bara ta en titt på människokroppen och dess funktioner så anser jag att han kan använda sig av lite starkare ord än "gott"). I läran och förbunden kap 4 talar Herren om att missionärsarbetet ska börja dra igång. Då inleder han såhär: "Now behold, a marvelous work is about to come forth among the children of men." Han skapar en värld och kallar den god, när han talar om missionärsarbete säger han marvelous. Det kanske inte finns någon större mening i detta, men jag tror att det gör det. Jag tror inte att vi förstår hur viktigt och stort missionärsarbetet är, jag tror faktiskt inte det. But I dare you to find out :). Jag ska ge det ett försök iaf.

Känns redan som att detta inlägg är på tok för långt, så nu rundar jag av. Sov gott och ha en underbar vecka!

Mvh, "Svenne"