Godkväll, gott folk!

Då var man tillbaka i Öret för att packa ner sitt liv i lådor och ta dem med sig till Stockholm, flytta på riktigt. Det är i lägen som dessa man är tacksam för att man inte har överdrivet mycket grejer, blir ju trött bara av tanken på att packa. Men å andra sidan är det bara att köra, saker brukar lösa sig då :).

Jag läste idag Alma 26 bl.a och kunde inte låta bli att le. Jag har alltid gillat Ammon, han är en intressant person och ett bra exempel på många sätt. I detta kapitel så kändes det som att man lärde känna honom på ett sätt som jag totalt missat, han verkar helt hypad och salig. Jag misstänker att han kände liknande i det jag kände för några veckor sedan; upplyst, tacksam, galet glad, på gång liksom!  Life's good helt enkelt:). Jag satt och småskrattade för mig själv iaf, han använder otroligt starka ord och jag kunde känna hans vittnesbörd genom sidorna likt ett slag i ansiktet. Galet häftigt.

Om man nu har svårt med evangeliet på någon punkt så kan man ju iaf inte förneka att den glädjen som han beskriver är något vi alla människor bör eftersträva. Alla vill ju vara glada, troende eller ej. Jag kan säga att jag är totalt övertygad om att vägen till att vara glad börjar med att glömma sig själv och se sig om efter våra medmänniskors behov. Kan vi komma så långt att vi prioriterar andra framför oss själva så börjar resten rulla på ganska bra. Det är toksvårt, men de gånger jag testat detta har jag känt mig lycklig och piggare än vanligtvis. Man mår så mkt bättre, logiskt eller ej, men så är det. Ge det ett försök.

Nu vet jag inte om jag har så mkt vettigt att skriva så därför tänker jag lägga ned för kvällen. Jag önskar er en god natt och en givande morgondag!

Mvh, "Svenne"